Jag minns mycket väl första dagen i förskolan. Jag och massa andra främmande barn satt i en ring på en matta. Jag tror att lärarna ropade upp våra namn och sånt som ma brukar göra. Men då visste jag inte att det sen skulle visa sig bli världens bästa årskull. Alla lärde snabbt känna alla-som man gör i den åldern och alla visste snart vem som skulle bli deras bästis. Jag och Laura hängde alltid ihop. Jämnt och ständigt. Nu har jag gått på torpa i 7 hela år och aldrig bytt skola. Det känns konstigt att tänka på allt man lärt sig här och veta att man aldrig mer ska sitta i dem bänkarna i dem lokalerna och lära sig av samma gamla lärare i samma gamla klassrum. Att aldrig mer känna hur jobbigt det var att gå upp för trapperna med den tungt tunga gympa påsen eller efter en fotbollsmatch. På Junedal finns det ju nästan inga trapper. Efter 7 år känner man till alla hörn och vrår. Jag antar att jag aldrig mer ska få gå upp i pansar tornet uppe på taket. Jag kommer sakna eket i trappan- faaaan också allt jag skrivit suddades uuuuuttt :'(